Det är inte så allvarligt som det kanske låter. Trots att jag tänjde rejält på mina gränser igår mår jag ganska bra, är bara lite trött. Tänkte att jag skulle tappa upp ett hett bad till mig där jag kan ligga och filosofera om gårdagen och en viss "latexanka" :).
Saken är den att vi nog är väldigt olika. Jag har bestämt mig själv för att inte ändra på mig, eller rättare: jag har bestämt mig för att helt och hållet bara vara mig själv och att om det inte går hem så finns det ingenting i hela världen som skulle kunna få mig att att ändra mig till att vara någon som jag inte är.
Då står jag kvar med en enda fråga: är det omoget och själviskt att resonera så, eller är det i själva verket moget och ärligt?
/H
-Your gonna set me on fire-